När man känner sig liten, ynklig & handikappad,
som om att livet har gått under för ett par månader.
..då känner man verklgen hur fantastiska vänner man har.
Ni peppar. känner med mig, vill döda kungälvtjejen åt mig.
Ni bär mig av innebandyplanen, vill köra runt mig i rullstol,
skickar låtar med motiverande ord, kramas & bryr er. bryr er som fan.
vet att ni har min rygg nu. precis så som jag skulle haft för er.
& det mina vänner, det finns inget finare.
samtidigt som jag känner mig nere,
så känner jag mig också som den lyckligaste tjejen i världen,
tack vare er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar